Vaning för en dålig berättelse!

Alltså jag varnar er, själv tycker jag rent ut sagt att den suger, menmen som ni vill.. hahah!!

Det dolda leendet.


(riiiiiing, veckar klockan ringer) jag la mig slappt på sidan och såg att David redan hade åkt till jobbet. Usch, jag hatar att han jobbar natt, men som tur är så är det bara för tillfället! Jag låg kvar ett tag i sängen och drog mig en liten stund, klockan var ändå 11. Vid halv 12 så åt jag en stor, god frukost. Och sedan en dusch. Klockan har hunnit blivit 1. Plötsligt hörde jag ett dunk. Jag stängde hastigt av duschen och ropade – Någon där!? Nu var det bara tyst. Äsch, jag inbillade mig säkert. Jag satte på duschen igen men jag hörde ett till dunk. Nu vart jag faktiskt lite rädd och skrek återigen – Någon där!? Jag tog på mig en handduk och knöt den försiktigt runt min kropp. Jag öppnade badrums dörren och chikade försiktigt ut… det var någon där men kände inte igen hans ansikte.? – Vad vill du? Frågade jag honom. – Jasså, hej. Är det du som är Davids fru? Sa han till mig. – Ja, sa jag hastigt, vad vill du?. – Nja, jag ville bara… träffa dig. – va? Han rusade mot mig. Det låg en liten nagel sax brevid mig, jag tog tag i den och högg ett litet jack i den vänstra armen. Han blev ännu surare och sprang efter mig igen! Högg honom en gång till, men den här gången i magen. Han satte för sin hand för såret som vart och kollade ner. Det droppade blod. Han sprang sedan därifrån. Jag rasade ner på golvet bakom sofforna.. jag sträckte mig efter telefonen och slog in Davids nummer. Fan! Han svarar inte, han kanske är ute på larm eller något. När jag tänkte på vad som kunde ha hänt så kom tårarna.(steg) jag vart helt knäpptyst. – hallå?! Hörde jag en manlig röst säga. Ja kollade fram.. jag pustade ut. Det var grannen som bor i porten mittemot mig som hade hört dunken och skriken och sedan såg han en man som sprang ifrån min port. Men herre min gud, vad är det som händer? Sa han oroligt medans han kollade runt i lägenheten som var rent ut sagt kaos. Tavlan hade rasat ned, mattan låg huller om buller, krukan hade ramlat ned och krossats på golvet, bordet stod snett m.m. hur har dess hänt? – han kom in i lägenheten, han bara stirrade på mig sa jag och sedan brast ut i gråt. – herregud du måste ringa polisen! – jag vet, men tänk ifall han får reda på det då? –nejdå sa han till mig och satte sig bredvid mig och gav mig en kram. Jag kände mig trygg. Efter allt med polisen så sov jag hos Sarah, min bästa kompis! Hon förstod mig helt, i alla lägen. Hon hade köpt dagens tidning som
Det var grannen som bor i porten mittemot mig som hade hört dunken och skriken och sedan såg han en man som sprang ifrån min port. Men herre min gud, vad är det som händer? Sa han oroligt medans han kollade runt i lägenheten som var rent ut sagt kaos. Tavlan hade rasat ned, mattan låg huller om buller, krukan hade ramlat ned och krossats på golvet, bordet stod snett m.m. hur har dess hänt? – han kom in i lägenheten, han bara stirrade på mig sa jag och sedan brast ut i gråt. – herregud du måste ringa polisen! – jag vet, men tänk ifall han får reda på det då? –nejdå sa han till mig och satte sig bredvid mig och gav mig en kram. Jag kände mig trygg. Efter allt med polisen så sov jag hos Sarah, min bästa kompis! Hon förstod mig helt, i alla lägen. Hon hade köpt dagens tidning som jag satt och läste medans vi drack kvällsteet. Han våldtar stod det med stora bokstäver. Sedan stod det att han tar sig in i lägenheterna dödar dom och sedan våldtar tjejer.. jag rös i hela kroppen. Det var en bild på en kille också. Jag kände igen honom.. det var han. jag sa det till sarah
- är du säker sa hon? – klart jag är säker, tror du att jag glömmer hur en galning som tar sig in i min lägenhet ser ut eller? – Nej förstås sa hon. Han tänkte döda mig. Det tänkte

han. det kom bara flera tidningar om honom, och att hade mördat fler och fler kvinnor i min ålder.
Det var jag och en kvinna till som hade överlevt honom. Jag fick tag på hennes nummer och sedan ringde jag henne. – hallå? Sa hon.
– hej sa jag, är det Emelie? – ja, vem är du? – hej jag heter Marie. Jag ska komma direkt på sak. Du och jag är dem ända som har kommit undan honom.. hon vart helt tyst, jag tror att hon förstod vad jag menade med ’’honom’’. – ja, och? Sa hon. –ja, gjorde han något speciellt, eller sa han något? nej. eller jo, en sak. Han log mot mig. sånt där läskigt leende. Samma med mig sa jag. Det börjar bli skrämmande alltså! Allteftersom dagarna och veckorna gick så vart det bara fler och fler dödade. Men det läskiga var att det var bara jag och hon som var överlevande mot honom, han hade makt. Det hade han verkligen. Det tyckte vi båda. Vi bestämde oss också för att hjälpa poliserna att få tag på honom. Han var farlig, alldeles för farlig för att få gå lös ute bland alla människor, det blir för riskabelt. Det här blir nog svårare än tänkt. Vi skulle tänka ut allt i förtid, vara han liksom. vi börjar med att läsa om alla morden och kolla vad dom har lika, ifall dom bor nära varandra och isånnfall hur nära. Är dom släkt, kanske goda vänner. Det tog timmar att läsa alla tidningar. Och det var dyrt att köpa alla också. Vi gick igenom allting noga om och om igen. Plötsligt märkte vi något! Det hängde samman mellan mig och Hannah. Vi bodde nära varandra. Jätte nära faktiskt. Men ändå hade vi aldrig sett varandra förut. Konstigt nog så bodde hon bara över vägen. Visst vi bodde mitt i stan men ändå! Aja, över till arbete och dem andra tjejerna. Allt hade en koppling.. vi började med att söka upp hans namn, familj och vänner. Vi började med att prata med familjen. Men han hade inte besökt eller ringt oss på dom senaste 2 åren, men som dom kände honom så var han den mest omtänksammaste människa man kunde känna och skulle aldrig göra någon illa.
- Är ni säkra sa jag?
- Ja!
- Okej..
nu till hans vänner. Och dom sa exakt likadant, världens snällaste. Usch det här blir inge bra, vad ska vi göra nu?!
Vi kanske helt enkelt får ge över allting till polisen och bara vänta… Nej!! Sa Sarah hastigt med en konstig min i ansiktet. Va? Frågade jag henne. Ja, vi kan hjälpa till, bara vi vill! Men om du inte vill gör jag det här ensam! Jag struntar i vad det ger för konsekvenser, jag ska hjälpa polisen med detta, det är sjukt! Tycker inte du det? Skrek hon. Ehm, jo sa jag ifrågesättande, men du vet själv att vi inte kan göra allt med våra egna händer. Det kan vi bara inte. Hon satte sig ner i soffan och bara blundade. Jag pallar inte det här sa hon dystert. Inte jag heller sa jag, men det var du som sa att vi måste kämpa… Nej, jag går hem. Vila ut dig, imorgon är det en ny dag. Påvägem hem till mig var jag rädd att stöta ihop med honom. Eller kanske någon av hans vänner, eller kanske famlijen! Tänk ifall familjen vet allt om honom och bara ljuger för oss. Att dom skyddar honom och kanske hjälper honom. Eller det kanske är jag som börjar bli galen?


PS; den är inte klar än!!!!!!

Kommentarer
Postat av: Melissa

sv: man tackar så mycket :)

2009-03-03 @ 19:57:43
URL: http://hortobagyi.blogg.se/
Postat av: Anonym

Tack så mycket, vad mycke du har kommit den är super bra, fortsätt ! :):)

2009-03-04 @ 20:06:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0